Kaffebönan

fyllig och god men lite besk


Lämna en kommentar

Afton och dag


Pigga barn, trötta barn, egna barn, lånade barn, tjurig katt, familj och vänner, mat och klappar och som grädde på moset en avsliten hälsena (inte min). Så kan en ”vanlig” julafton se ut i familjen Annorlunda.

Juldagen såhär långt har sett ut som såhär: soffa, bok och besök på kyrkogårdarna och krematoriet med Johanna.

I skogsminneslunden träffade vi faktiskt tomten. Han satt där så fint vid ett träd.


Lämna en kommentar


Rotar vidare i album och lådor och hittar mammas noga nerpräntade info om vaccinationer och barnsjukdomar.

Mässling har jag som synes haft så nu behöver jag inte oro mig för det mer 😉

Första skoldagen verkar ha varit ganska händelselös. Jag hade i alla fall fint papper och lillebror med mig.

Mamma och jag på promenad i Öresundsparken.


4 kommentarer

Ensam?


Det händer rätt ofta att jag får frågan om det inte är tradigt att vara ensam.

Jag förstår att undermeningen är att de tror att jag är ensam pga att jag inte är gift eller har något förhållande.

Det är egentligen en ganska ”dum” fråga. Lite nosig. Föraktfull och ibland nedlåtande. Lika avig som om jag skulle gå på någon och fråga ” är det inte tradigt att vara gift”? Hur låter det på en skala?

Jag är inte ensam. Jag har aldrig varit så o-ensam som nu. Förhållande har jag. Med min familj och mina vänner.

Det räcker väldigt långt.

Visst kan det bli tyst och tradigt ibland men så var det innan också. Man skuttar ju inte runt och skvätter rosenblad runt sig bara för att man är gift eller sambo.

Livet just nu är precis som jag vill ha det, precis som jag har valt det.

Nu har jag tänkt färdigt för idag.

Med vänlig hälsning,

Eder oensamma Ann


5 kommentarer

Gott Nytt År


2017 får nog anses som ett av de bästa åren för mig det senaste decenniet. Endast några månader på våren störde lugnet.

Hur 2018 kommer att bli vet jag naturligtvis icke mer än att det kommer att bli annorlunda. Väldigt annorlunda. Mer om det senare.

Jag hade två tunga nyårslöften i fjol och det har väl gått lite sådär.

Nummer ett. Jag skulle skicka fler vykort. Gick inte så bra om man inte räknar in julkorten.

Nummer två gick bättre. Jag skulle använda läppstift varje dag. Tror att jag iaf har uppfyllt detta till ca 78 %.

Årets löfte blir lite allvarligare. Nycklarna! Jag måste för min egen och för Jakobs skull se till så jag tar rätt nycklar med mig när jag går ut. Det borde jag klara.


Lämna en kommentar

Om att skjuta upp


Det är jag allra bäst på. Listan som ligger i min ficka har legat där några dagar. Har handlat lite och skrivit till lite.

Planen var att handla det sista efter jobb igår men min hjärna ville något annat. Den ville bara hem så den fick bestämma.

Så nu ska jag på potatisjakt så att vi får Jansson i morgon.

Tror jag hinner -:)


1 kommentar

Till Katarina/Jehovas Vittne


Jag har alltid tyckt att ni är väldigt påträngande med er tro. Alla dessa gånger ni har dykt upp utanför min dörr med en broschyr i handen. Lika många gånger har jag sagt nej tack innan ni ens har dragit andan. Ibland har jag bara stängt dörren utan ett ljud. Vill inte ha era idéer upptryckts i fejset.

Men nu har ni väl ändå gått lite för långt? Ett handskrivet brev adresserat till mig! Antar att ingen släpper in er längre så nu tar ni er påträngdhet till nya höjder.

Nåväl Katarina. Du ska få detta i retur. Jag offrar ett frimärke på det.

Ett J U L-frimärke för ironins skull.

God Jul på dig -;)