Kaffebönan

fyllig och god men lite besk

Om att bli gammal och virrig

2 kommentarer

I veckor ( kanske månader) har jag letat efter ett par byxor. Jag har vänt upp och ner på allt i min garderob, tvingat Lasse att vända upp och ner på allt( och det är inte lite) i hans garderob.
Jag har anklagat grannarna för att ha stulit byxorna från tvättstugan. Inte direkt alltså, men jag har muttrat.

Idag ligger byxjävlarna i min garderob. Exakt där de ska ligga. Detta är ett mysterium. För jag kan väl inte vara så virrig så att jag inte har sett dem?
Tur att jag köpte två par nya brallor i Köpenhamn igår. Nästan exakt likadana som de nu upphittade.

Äsch, jag lägger mig på spikmattan en stund. det botar nog allt. Eller så målar jag naglarna. Det är jag bra på.

 

2 thoughts on “Om att bli gammal och virrig

  1. Hahaha
    känner igen det där, att fullständigt löpa amok när saker plötsligt ”försvinner”.
    Skönt att de är tillbaka igen hursomhelst
    -Det var nog fan grannarna ändå…
    tror jag i alla fall 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s