Kaffebönan

fyllig och god men lite besk

Som en teaterpjäs

Lämna en kommentar

Kaos är inte längre granne med Gud utan granne med Ann.

Det går fan i mig inte att packa ner alla grejor. Det känns som om de hoppar upp och in i skåpen igen. Det tar aldrig slut.
Det som inte är nerpackat söndag morgon det slänger jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s