Kaffebönan

fyllig och god men lite besk

The things we do for friends

Lämna en kommentar

Visor är inte riktigt min grej men när jag fick frågan om jag ville gå med och se Cajsastina i Gustav Adolfskyrkan så sa jag ja. 

Tänkte väl att jag kunde smita om det blev för tradigt -:) 

Men jag överlevde. Lite segt emellanåt men hon steg från en etta till en svag trea. Fantastisk röst, fantastiska musiker och så fick jag se den vackra kyrkan från insidan också. 

Och inte gick det att nicka till heller om vi nu skulle velat det för stolarna var så obekväma så det stack som knivar i ryggen. Behövdes ingen kyrkstöt där inte.

   
    
 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s